Uppgifter om lön, inkomst och kapital är något som alltid har lockat den nyfikne.  Denna typ av information är och har alltid varit väldigt känslig, inte många vill berätta vad de har i lön till sina nära och bekanta. Men många är vi som är nyfikna och vill veta. 

Det många dock inte vet är att denna typ av information är offentliga uppgifter som man kan få gratis via skatteverket. Under mitten av 2000-talet dök det upp ett antal tjänster på nätet som gjorde det väldigt enkelt att kolla inkomst på folk i ens närhet helt anonymt men under 2007 infördes ett tvång om att man måste skicka ut en omfrågandekopia till den omfrågade personen varvid anonymiteten upphörde.   För att göra en kreditupplysning måste man enligt lagen kunna visa ett legitimt behov av uppgifterna. Att ingå ett avtal med någon, ett företag som vill se om en affärspartner är kreditvärdig, en bank som planerar att ge ett lån är exempel på legitima behov. Lagen säger också att en kreditupplysningskopia måste skickas ut till den som blir omfrågad med uppgifter om vem som velat ha upplysningen.

På grund av att sajterna som ger upplysningar kan söka utgivningstillstånd omfattas de av yttrandefrihetsgrundlagen. Därför gäller inte alla paragrafer i kreditupplysningslagen.  På grund av offentlighetsprincipen kan Skatteverket inte neka upplysningsajterna materialet, men 2006 hotade skatteverket med  att lämna ut uppgifterna analogt (i pappersform) i stället för digitalt. Hotet resulterade i att branschen ingick ett avtal om att alltid skicka en kreditupplysningskopia om förfrågan beställts av en privatperson.